Det är inte så kul att fylla år när man bor ensam. Ingen väcker en med födelsedagstårta på sängen. Tur att man har sådana kära vänner som ringer och sms:ar. Tack allihopa! Speciellt du Mona som skickade detta 06.47

God morgon min älskade vän! O grattis på födelsedagen! Hela 25 år! Jag kommer till dig senast vid 20-tiden skulle jag tro. Ha en fin dag! Kram kram!

Mona och jag spenderar en hel del tid med varandra. Så mycket tid att folk brukar fråga mig var Mona är när jag går själv på stan. När hon skulle fylla i ett mejl från mig för att visa hur väl hon känner mig så fyllde hon i ögonfärg brun på mig. En felskrivning som fick mig att tveka på vår vänskap. Det tog lång tid för oss att bygga upp vår tilit igen.

Och med dagens sms så är vi på ruta ett igen. Jag blir 24 inte 25. Hoppas jag får ett presentkort hos en vänskapsrådgivare. Det kan Mona och jag behöva efter denna felskrivning då åldern börjar bli känsligt .

Jag har alltid sagt att jag ska bli mamma tidigt typ vid 23. Det sprack idag. Funderade ett tag på att kidnappa ett barn igår för att nå mitt mål. Men nu blev det inte så. Det blev sådant himla skriveri om den där lilla flickan Madelen. Och jag orkar inte ha en massa journalisters ringandes hit. Nu får jag istället roa mig med mina kusinbarn som snart invaderar min lägenhet för att käka chokladbollar.

//Goldfish

Min kompis (Observera min kompis) Linda Sembrant har kommit med i A-landslaget i fotboll. Pratade med henne alldeles nyss och då kändes det som att jag var gladare än henne. Men men vem vet hon kanske bara är orolig över vem hon ska vara tvungen att dela rum med på Cypern lägret. Och som heterosexuell så finns det väl fog för den oron. Ska be henne ta med en inbrottssäker skoteroverall som hon kan sova i.

Grattis Sempan! Jag är så stolt över dig!

Förresten jag har några schyssta partybilder på dig från förra festen. Skulle du kunna signera dem? Jag är ju lite arbetslös nu och tror att de skulle kunna sälja ganska bra på Blocket.

//Goldfish

Jag fick världens bästa present av Johanna och Mona i examenspresent. En Ipod. Vilket var så välkommande nu när jag börjar komma upp på de högre distanserna i min maratonträning.

Jag är ganska oteknisk. Men jag lyckades ladda på den. Problemet är bara att jag inte får något ljud i den. När jag ringde min ipod support Mona så svarar hon:

”Men Maria har du kollat så du inte har hold knappen intryckt?”

Shit! En sådan fråga ställer man bara till någon som man tycker är väldigt oteknisk. Jag måste alltså vara det!

Men jag har fortfarande inte fått något ljud i den. Vilket är ett ganska stort problem när det gäller en ipod. Och för er som nu förmodligen vill agera support. Ja! Jag har höjt volymen och jag har stoppat i hörlurarna.

//Goldfish

Mina kompisar säger ganska mycket om mig som person. Idag har jag hängt med tre av dem: Linda x 2 och Mona. De tre är de "knäppaste" och mest kreativa. Mona berättade en sak som är en målande beskrivning av vår kreativet och eventuellt även vår intelligens.

Mona ville så gärna ha en kyckling. Hon nöjde sig inte med de grillade som såldes på ICA Solen i Storvreta. I hennes familj fanns allergi så hon tyckte väl inte att det var någon idé att fråga sina föräldrar. Hon kom på en toppen idé. Hon kunde ju ta ett ägg från äggförpackningen i kylskåpet. Sagt och gjort. Mona tog ett ägg som hon ruvade i hemlighet på sitt rum. Sannolikheten att hon fick ett ruttet ägg istället för en kyckling är stor men det tillhör inte historien.

Mona kunde inte ge någon exakt ålder för när detta skedde. Vi andra hoppas att det hela utspelade sig före gymnasietiden.

//Goldfish

Det är inte längre bara en fördom. Personer från Norrland är lite mer slow. Men så otroligt genuint trevliga. Cias kompis Robban köpte grisen i säcken och chansade på att vi var coola tjejer och lät oss husera två nätter i hans lägenhet. Jag tror han ångrar det idag?!? Men vi är grymt tacksamma.

Samma dag som nyårsfesten så drog vi upp honom 9.30 för att använda honom som smakråd för Monas inköp av handväska. Jag tror verkligen vi gjorde ett intryck på honom?!!

Festen var het grym. Ni kan se www.omy.se för att få en uppfattning. (På grund av minnesluckor så är det tur att det fanns bildmaterial från festen).

Om man ställer en fråga till en norrlänning iaf till Robban (vår värd) så måste man ha lite tålamod. Jag hann typ svara på mina egna frågor innan jag hann få en signal om att han ens anammat min fråga? Jag är MT. Robban är R.  

MT: Jaha, vad jobbar du med?

(Lång tystnad. Hur lång är en definitionsfråga. I min värld var den dock för lång).

MT: Jobbar du kanske som butiksbiträde?

Tystnad

MT:Vaktmästare?

Tystnad

MT: Servitris?

R: Nä

(Tystnad. Frågande blick från mig).

R: Jag är snickare.

Överdrev nog en del men lite så här var det. Men Robban var så rolig! Trots att jag har en socinomexamen snart så känns det att jag nog har en del samtalsteknik att förbättra. Kanske inte ska lägga svaren i folks mun.

I bilen hem fick med oss Blomman en kompis och Uppsalabo som vilsat bort sig uppe i Norrland. I bilen hem försökte vi arbeta bort vår nya dialekt. Känns som man kan bli stämplad som en Piteåwannabe om man skulle springa runt och säga henna (Den här), Jo (ja), int (inte) m.m i Uppsala. Förstår inte riktigt deras förkortningar av allting. Alla orter med Å avslutar de istället med E?!? Okej om det skulle innebära en tidsvinst men i deras tempo att prata så gör det inte ens det. Kan någon förklara det för mig?

Vi har haft grymt kul, men nu är jag otroligt trött efter all sömnbrist.

//Goldfish

Det var två förväntansfulla tjejer som begav sig upp till Piteå igår. Efter några timmar hade vår förväntansfullhet dunstat litegrann. Är svårt att vara exalterade i 78 mil.

Vi hade hört att någon hade kört upp till Piteå på 9 timmar. En vanlig person hade kanske bara lagt det lite avsides i minnesbanken. Vi är dock otroliga tävlings människor och tar sådan information som en utmaning. Det blev endast en kort kisspaus och matstopp. Mona körde mestadels och jag agerade gps. Som inte bara beskrev vägen utan även varnade när avståndet till bilen framför blev för kort. Vi blev lite oroliga när den dubbelfiliga E4an blev en mindre väg med både rödljus och 70 km sträckor. Vad skulle vänta i Piteå? En grusväg?

Jag blev riktigt arg på Mona när hon skulle vara rolig och ta ett extravarv i rondellen. Jag såg inte det roliga med att det kunde innebära att vi inte skulle hinna fram inom vår målgräns. Det gjorde vi dock med 30 minuters marginal. Och vi körde inte för fort!?! Det är en svår prestation då hastighetskamerorna i Norrland är fler än antalet bilförare på vägen.

//Goldfish

Har hängt i Östhammar idag med mina kära vänner Mona och Johanna samt Johannas kompis Teresia. Vi har bland annat roat oss med att leta reda på en tant som brukar springa (observera ordvalet springa) med en rullator. Hon är jätterolig och har blivit någon form av kultfigur i kommunen och sedan idag även en turistattraktion.

Vi åt också på Stop 76. Funderade länge på ta en kebabsallad. Det lät som en nyttig form av kebab, men sedan när jag analyserat fenomenet så kom jag fram till att det egentligen är en kebabrulle där man lägger innehållet på en tallrik och äter brödet bredvid. Och då kunde jag lika gärna ta något som är onyttigt och har ett namn som låter onyttigt.

Johanna berättade en rolig sak som henens kollega berättat. Hennes kollegas lilla son hade frågat:

"Pappa, hur gör man egentligen en bebis?"

Då pappan (Johannas kollega svarat):

"Pappa kommer inte ihåg, fråga mamma istället".

Tänk vi kvinnor ska få ta alla svåra uppdrag här i världen ändå får vi  i regel sämre lön.

//Goldfish

Mona skriker från TV-rummet in till mig som står i köket:

"Maria om två terminer är jag färdig lärare, sen ska jag jobba. Sen vet du att vi ska ut och resa va?"

"Mmm" Svarar jag borta i köket.

"Hur länge vill du vara borta dåra?" Fortsätter Mona

"Ja kanske några månader".

"YES! Jag trodde du skulle svara typ fyra dagar eller på sin höjd en vecka".

Skrattar för mig själv. Hahaa! Det är typiskt mig att typ längta hem efter en vecka. Med ens när hon sa det så slog det mig. För mig är det ju ett helt projekt att åka några dagar till Piteå. Shit vad har jag lovat nu! Speciellt längtar jag efter svensk mat. Blev riktigt sjuk en gång i Turkiet. Hur många Bullens korvkonserver kan man ta med sig i resväskan egentligen? För jag kan ju inte äta spagetti och köttfärssås i 120 dagar.

//Goldfish