Jag tror jag har ganska mycket gemensamt med en stor del av TV4:as tittare idag. Jag har städat kylskåpet.

Efter att ha hört om programmet Rent hus på morgonfikat på jobbet så ville jag försäkra mig om att jag inte hade något med utgångsdatum i kylen. Mannen i rent hus hade ett smörpaket från 90-talet. Jag ska aldrig mer gnälla på någon som glömt sätta på korken på tandkrämstuben.

Dessutom vill jag bara tillägga att den mannen som ställde upp i programmet förmodligen sitter nere i Thailand med en paraplydrink för tillfället. Han kan nog inte visa sig ute längre. Han är dömd till att vara singel.

//Goldfish

Fick min första socionomlön igår. Idag började jag sätta sprätt på den. Köpte ett par nya löparskor. Inte lika fränt som att köpa Calvin Klein underkläder. Fråga mig inte varför jag bloggar om mitt köp för det är väl nästan nördvarning på det.

Jag for iväg till sportaffären. Började givetvis lyfta och klämma på de snyggaste (vill ju vara fin när alla journalister ska fota mig på upploppet av maraton). Då kliver Mr försäljare fram.

Mr F: "Kan jag hjälpa till med något?".

Jag: "Nja. Jag är ute efter ett par löparskor och är lite sugen på de här". (Lyfter fram de snygga där man kan sätta i en sak som man kopplar till min Ipod).

Mr F: "Ja okej. Hur ofta springer du?"

Jag tänker: Vafan! Ska han kartlägga mina motionsvanor nu också.

Jag: "Jo jag springer en del".

Han kollar frågande.. Jag tänker vafan.

Jag: "3-5 ggr i veckan".

Mr F: "Okej då vill jag gärna se vilka skor som passar dig, skulle du kunna ta på dig skorna och kliva upp på löpbandet här?"

Svordomarna haglar i min hjärna och jag ställer mig frågande över vart samhället är på väg. Man kan inte längre bara ta ett par skor och betala för dem som förr. Är det tänkt att jag ska hämta träningskläderna i bilen också för att se om de matchar?

Jag: "Njaeee".

Mr F: "Alltså det är jättebra.."

Motvilligt kliver jag upp på löpbandet och det visar sig att dessa skor var helt fel för mig. Då jag belastar konstigt på min häl. Jag får snöra på mig ett par andra skor och han kollar igen. Tillslut så kommer vi fram till ett par skor som passar mig.

Vilket jäkla sjå och köpa skor. Jag har lagt ner mer energi på skoval än att hitta mannen i mitt liv. Nu hoppas jag verkligen att skorna springer maraton åt mig med.

Så nu ska jag börja en inskolning av skorna. Imorgon blir det löpbandet på Friskis och på söndag blir det Hargsvägen i 90 minuter.

//Goldfish

Min gamla syslöjds lärare skulle nog inte tro mig. Men jag har nu lärt mig att spola undertråd själv och att fiska upp den. Följden av detta blev att jag började tillverka väskor. Jag har även sålt en del.

Som alla designers så har jag skaffat mig en egen logga.

Janne Josefsson släng dig i väggen. Uppsala Nya Tidning har börjat en ny satsning - grävande journalistik..

Detta är taget från UNT:

En spelare saknas på isen - och det är inte vem som helst som lyser med sin frånvaro.
Den självklara frågan lyder: var är Andreas Eskhult?
- Han är lite krasslig, men han tränade i går, berättar Mattias Wiberg, som sitter i båset och väntar på att få en skridsko slipad.
 

Jag ringer hem till familjen Eskhult, frågar efter den krasslige. Vill såklart veta hur allvarligt ställt det är med Siriusmittfältaren inför Matchen.
- Han tränar, blir svaret från fru Eskhult.
- Det gör han inte alls det, säger jag.
Så frågan kvarstår: var är Andreas Eskhult?

Jag har spelat ett antal år i allsvenskan med fru Eskhult. Undra hur många tankar hon hann tänka innan hon fick reda på att han låg inne i omklädningsrummet och blev masserad.

Men i vilket fall som helst så är det ett lysande exempel på grävande journalistik. Varför kolla med tränaren eller fler spelare (som befinner sig på samma plats som reportern) var Andreas är? Det är ju helt onödigt när man kan visa sin ambitiösa sida och ringa hans fru. Tippar på att reportern Carl Göransson snart ska löneförhandla. Nu vet inte bara hans chef utan även alla hans läsare att han har talangen att bli vår nya Janne Josefsson.

Igår tvättade jag mitt hår. Typ en hel balsamflaska gick åt trots detta blev jag lika svettig som innan duschningen pga att försöka borsta ur alla tovorna i mitt blöta hår.

Ett besök hos frisören idag blev därför nödvändigt. Med skakig röst sa jag åt Paulina (min frisör).

"Gör vad du vill, bara det blir kort".

Kändes typ som hon klippte av någon vital del av mig när jag såg hur håret damp ner i golvet. Jag började undra vad jag hade gett mig in på.

Då glider hon fram. Frisörpraktikanten.

"Oj! Ska ni klippa mycket?".

Det var just det jag inte behövde höra just då. Hade lust att kasta ur mig något om hennes oviktiga roll som frisörpraktikant och kritisera hennes enda viktiga syssla som praktikant. Typ..

"Oj här har du missat att sopa upp två hårstrån".

Min röst bar dock inte.

//Goldfish

Som barn är målet alltid att kunna  själv. Tänk på Lotta på Bråkmakargatan. Man vill känna att man gör allt utan någon vuxens hjälp (vanligen mammas och pappas). En frigörelseprocess som inte alltid är helt enkel varken för barn eller föräldrar.

1 - 5 år - då handlar det om att ta sina första stapplande steg utan mammas och pappas hjälpande hand. Att lära sig äta och klä på sig själv.

6-7 år - Man belönas med veckopeng vilket innebär att man kan handla sitt lördagsgodis själv. (Ej att förknippas med den som köps vid tippdisken).

8-12 år - Veckopeng är löjligt och man får istället månadspeng som man spenderar på minidiscon och kläder. En månadspeng som betalas av föräldrarna som kan dras in vid oaccepterat beteende. Man får gå hem själv från skolan.

13-15 år - Tonåring. Vilket innebär att man får kyssa det andra könet utan att ens föräldrar tittar på och tycker det är gulligt. Föräldrarna är oroliga över ens umgänge som man mer och mer får välja själv. Umgänge med kompisar får dock bara äga rum under vissa tider då föräldrarna fortafarande har patent på att bestämma klockslag för hemgång.

16-17 år - Nyfikenhet växer för saker som tillhör vuxenlivet. Sex, alkohol och Rock*n Roll. Något som föräldrarna gärna föreläser om och för ungdomar blir det därav ännu mer intressant att inte göra som föräldrarna säger.

 18-20 år - Det är nu tillåtet enligt svensk lag att dricka alkohol och köra bil på egen hand. Dock är det inte i svenskt lag reglerat att föräldrar inte får ha några åsikter om detta. Varannan vatten och lämna inte glaset utan uppsikt känns det bekant?

21-23 år - Vanligen har man flyttat hemifrån vid denna ålder och lagar egen mat, tvättar och städar utan att någon säger när detta ska göras. Hur detta genomförs styrs dock till mångt och mycket efter mammas expertråd.

24 år - Jag hade hoppats att min redogörelse hade slutat vid denna ålder, men tyvärr! Jag trodde man skulle vara helt frigjord från sina föräldrar vid denna ålder. Idag upptäcktes ytterligare en grej. Som 24 åring är man ännu inte mogen att olja sina köksskivor. Duken man oljar med kan ju faktiskt självantända. Risken är tydligen större att det gör det för en 24-åring än för en 50-åring.

Vid 25-år då ska jag iaf kunna uttrycka "jag kan själv" och då ska de orden ha den innebörden.

//Goldfish

Dagens kommentar från en ungdom...

 "Jaha.. vilket land kommer du ifrån då?"

Först undra jag om jag var brun. Men så kolla jag på mina armar och konstaterade att jag var vitare än ett vitt A4-ark. Jag måste antagligen prata brytande.

Mina kollegor tyckte det var jättebra. Nu uppfyller jag två minioritetsgrupper på arbetsmarknaden: ungdomar och personer med annan etnisk tillhörighet.

//Goldfish 

Min bror ch hans familj var hemma och firade mig idag. Jag lekte den K-märkta leken "åka flygplan" med Hilma drygt sex månader. Jag låg i soffan och höll upp henne med raklånga armar. En ganska farlig lek visade det sig.

I handen hade Hilma en TV-dosa. En dosa som hon tappade precis under mitt öga, vilket ömmar rätt rejält just nu. Finns en risk att jag vaknar upp med ett blåöga imorgon.

Känns väl sådär andra arbetsveckan på en arbetsplats som kryllar av socionomer. Kan läsa tankarna hos mina kollegor..

Oj oj! Stackars tjej! Hon måste ha blivit misshandlad av sin kille.

Oj! Oj! Stackars tjej! Hon måste vara deprimerad och självdestruktiv pga sitt kärleksliv. Hon mår så dåligt att hon måste ha dunkat huvudet i väggen på alla hjärtans dag.

Och så kommer jag komma med den riktiga förklaringen.. Då kommer ju alla tänka..

Aha! Bortförklaringar ett starkt tecken på misshandel.

//Goldfish