Kom precis hem från ett boxpass med Hanna. Jag hade lite svårt med koncentrationen idag. Så fort jag slog så tänkte jag bara på Nera. Följ historien..

Efter ett krogbesök så tog vi ett "minska morgondagens bakiskänsla" mål på McDonalds. I kön stod ett tjejgäng i pubertetsåldern. En ålder där en mening som:

"kan jag bara få äta min hamburgare ifred" uppfattas ganska provocerande. Så provocerande att man sitter kvar och väntar tills en person som sagt en sådan kommentar lämnar stället. För att utomhus samla hela gänget och hoppa på denna person och dennes kompisar som i detta fall var mina kompisar Nera och Mona. Pubertetstjejerna sparkar Mona i ryggen och tar stryptag på Nera. Allt detta sker bakifrån. Som tur är finns polis i närheten som kan avstyra det hela.

Jag hade typ börjat gråta och varit tacksam att jag hade livet i behåll. Men det första Nera uttrycker är:

"Fan att jag hade utsläppt hår och vantar".

Ni som sett Neras aggressiva spelstil på fotbollsplanen vet att man inte skulle velat vara i pubertetstjejernas kläder just då.

Det var den känslan jag försökte anamma på dagens pass. Lite svårt dock när man har världens goaste Hanna att boxas mot.

//Goldfish

Ibland undrar jag om mina föräldrar har adopterat mig från en annan planet. Jag tror INTE jag tänker som alla andra. När andra går på stan och funderar över om de ska köpa en tröja så går jag och funderar över helt andra ovärldsliga saker.

Som idag. Hela Uppsala är för tillfället under ombyggnad. Stenläggare som pular med en kratta i sanden lyser upp trottoarer med sina oranga kläder överallt. 

Har ni tänkt på att de ser ut som en större version av dagisbarn som leker i sandlådan med galonkläder. Detta får mig att fundera..

Tror ni att stenläggare fick leka för lite i sandlådan när de var små och därför nu stillar sitt sandlådebehov med att dagligen arbeta med det?

Eller är dessa personer de stackars barnen som på dagis alltid fick sina sandkakor förstörda av de andra barnens traktorer? Som nu i vuxen ålder njuter av att få ställa ett stort staket mitt på stora torget så de i lugn och ro får kratta i världens största sandlåda utan att någon sandterrorist kommer och förstör?

Om fallet är som min sista tanke så kan det nog hända att Joel, Fredrik och Karro jobbar som stenläggare idag, Min stora hobby som 4-åring var att råka sätta handen på en helt nybakat sandkaka.

//Goldfish

50 minuter kvar till mitt hemliga äventyr sparkas igång.

Jag har fått direktiv att vara svartklädd. Jag är svartklädd. Har till och med svarta underkläder. Jag är så svart så jag börjar fundera på om mitt äventyr går ut på att under dagen praktisera som black ladie. Ni vet bruden som kommer fram i badrumsspegeln och skrämmer små barn som stängt in sig i badrummet för att säga black ladie fem gånger.

Jag gillar inte direkt att skrämmas så jag hoppas att det är något annat. Dessutom är det ju inte så kul att jobba en lördag.

//Goldfish

Inte bara jättekul att bli ett år äldre och samla vuxenpoäng. Blir man 24 år så har man uppnått åldern för att själv baka till födelsedagsgästerna. Det som krävs då är att förstå recept. Receptskrivarna är av samma skrot och korn som de som gör IKEAs bruksanvisningar. Dvs värdelös. De tar för givet att man lärt sig alla receptbegrepp på hemkunskapen.

Exempelvis

Bröa formen

Vaddå ska jag stoppa en limpa i sockerkaksformen? Då får ju inte smeten plats.

Vattenbad

Står att jag ska smälta chokladen i vattenbad. Räcker det att jag stoppar den i badkaret eller måste jag åka till bubbelpoolen i Fyrishov?

Det är nära till hands att jag dukar fram ett paket Singoalla och Ballerina kakor på fredag.

//Goldfish

Det går väldigt snabbt just nu. I fredags fick jag besked om att jag fått jobb. Idag är det tisdag kväll och jag har gjort två arbetsdagar. Min hjärna hänger inte riktigt med. Men jag börjar förstå att jag övergått från att vara en oseriös socionomstudent som gör av med sina csn-pengar på krogbesök till en seriös arbetskvinna som gör av med sin första lön på följande:

* Cocktailtomater

Helt sjukt! Jag sitter och väntar på min favoritserie House småätandes på cocktailtomater. Ett ganska klart arbetskvinnebeteende. För bara en vecka sedan satt jag snaskande i soffan på en påse Karamellkungen.

*Bakingredienser

Jag fyller hela 24 år på fredag. Som student var det accepterat att ha kalas hemma hos mamma och pappa. Dvs. mamma bakade de sju sorters kakor som serverades. På fredag blir kalaset hemma hos mig. Tills på fredag ska jag baka. Men aldrig att jag gör sju sorter. Någon begränsning i förändringen får det lov att vara.

*Kaffe

Trot eller ej men jag har börjat dricka kaffe. Kände att jag låg bättre till i löneförhandlingen om jag tackade ja till kafffe.

//Goldfish

Jag har fått ett hemlig meddelande i brevlådan. Jag ska tydligen iväg på ett hemligt äventyr på lördag. Hade jag börjat arbeta som socionom så kanske jag hade oroat mig och funderat på att skaffa hemligt nummer och adress. Men än så länge så tror jag inte jag har hunnit samla på mig några arga klienter.

Tror snarare att det är mina kära vänner Mona och Johanna som hade en liten tråkig fredagskväll igår. Ni ser brevet här på bilden.

//Goldfish

Jag och Johanni har sykväll hemma hos mig. Samtidigt så tittar vi på Kustbevakningen. Hela Stockholms Skärgård verkar vara fullt av fulla mini Bratz som är ute och leker med pappas dyra leksaker. Nu undrar ni hur jag kan veta att det är bratz eftersom deras ansikten täcks av en grå skugga.

Jo! Det är bara en små bortskämda stockholmare med back slick som när de blivit tagna av polisen för sjöfylleri ber polisen att bogsera båten till en annan plats än den som är närmast för att han ska få närmare hem imorgon. Vad tänker man då?

Kustbevakningen är snygga så jag och Johanna har smidit planer för sommaren i Öregrund. Vi ska be att få låna pappas båt och ta med den vän som är bäst på att agera att spela full. Sen när vi blir ertappna så ska vi med sann bratz anda be de skjutsa oss till Öregrunds hamn för att glida in på Hummelgrund. Det kommer resultera i en fet artikel i Östhammars nyheter. Och vi blir definitivt sommarens lokalkändisar.

//Goldfish

Satt på jobbet och bokförde. Att bokföra kräver en viss koncentration. Skattemyndigheten kan bli ganska sura om man redovisar felaktig moms. Jag hade radio P4 i bakgrunden. Låten apologize med Timbaland och One republic spelades. Då jag hör någon sjunga..

"It´'s too late.. som följs av ett nynnande.

Det visade sig vara min dryga 70-åriga farmor som stod och poppade till Apologize ute i ramverkstan. En helt godkänd anledning om ni frågar mig om inte bokföringen skulle stämma.

//Goldfish