Fick min första socionomlön igår. Idag började jag sätta sprätt på den. Köpte ett par nya löparskor. Inte lika fränt som att köpa Calvin Klein underkläder. Fråga mig inte varför jag bloggar om mitt köp för det är väl nästan nördvarning på det.

Jag for iväg till sportaffären. Började givetvis lyfta och klämma på de snyggaste (vill ju vara fin när alla journalister ska fota mig på upploppet av maraton). Då kliver Mr försäljare fram.

Mr F: "Kan jag hjälpa till med något?".

Jag: "Nja. Jag är ute efter ett par löparskor och är lite sugen på de här". (Lyfter fram de snygga där man kan sätta i en sak som man kopplar till min Ipod).

Mr F: "Ja okej. Hur ofta springer du?"

Jag tänker: Vafan! Ska han kartlägga mina motionsvanor nu också.

Jag: "Jo jag springer en del".

Han kollar frågande.. Jag tänker vafan.

Jag: "3-5 ggr i veckan".

Mr F: "Okej då vill jag gärna se vilka skor som passar dig, skulle du kunna ta på dig skorna och kliva upp på löpbandet här?"

Svordomarna haglar i min hjärna och jag ställer mig frågande över vart samhället är på väg. Man kan inte längre bara ta ett par skor och betala för dem som förr. Är det tänkt att jag ska hämta träningskläderna i bilen också för att se om de matchar?

Jag: "Njaeee".

Mr F: "Alltså det är jättebra.."

Motvilligt kliver jag upp på löpbandet och det visar sig att dessa skor var helt fel för mig. Då jag belastar konstigt på min häl. Jag får snöra på mig ett par andra skor och han kollar igen. Tillslut så kommer vi fram till ett par skor som passar mig.

Vilket jäkla sjå och köpa skor. Jag har lagt ner mer energi på skoval än att hitta mannen i mitt liv. Nu hoppas jag verkligen att skorna springer maraton åt mig med.

Så nu ska jag börja en inskolning av skorna. Imorgon blir det löpbandet på Friskis och på söndag blir det Hargsvägen i 90 minuter.

//Goldfish

Min dator var helt död igår. Jag fick andnöd och kände förtvivlan över att min närmaste vän som alltid har ställt upp på kvällarna kanske var på väg att begravas. Som en riktig vän så gjorde jag nu på morgonen ett nytt försök att närma mig datorn. Och vips så var det bara att slå på knappen så fungerade den. Inget smicker ingenting, den bara startade.

Min dator kanske bara behövde lite sportlov. Tack och lov att han inte behövde en vecka som alla andra skolelever.

När datorn inte fungerar så roar man sig med telefonprat. Jag ringde en kompis. Denna kompis har en mamma som är läkare. Hon jobbar även på ett stort företag där man stämplar in och ut. (Jaja jag vet att de flesta nu kan lista ut vem personen är).

Iaf på det stora företaget så är det okej att stämpla ut för läkarbesök och tandläkarbesök. Till hisorien hör även detta att hon för tillfället har en fling med en tandläkare. Hon konstaterade lite skämtsamt och glatt igår att hon utan problem har tid att träffa sin mamma. På jobbet säger hon bara att hon ska på läkarbesök, vilket är sant. Denna kompis har även plötsligt fått väldigt dåliga tänder detta enbart för att hon vill träffa flirten. Då kan hon bara säga att hon ska till tandläkaren utan att ljuga.

Denna kompis ska alltid vara värst. Det kommer ju nya förmåner i sommar. Då blir det billigare att gå till tandläkaren. Självklart har hon inte tid att vänta så länge. Undra om hennes kompisar kan få lite extra rabatt med? Man borde iaf kunna få några extra bamseklistermärken efter besöket.

//Goldfish

Är ganska trött på maratonträning just nu. Jag har nu kommit halvvägs i det löpprogram jag följer. Är trött på att nöta ut mina löpskor varv efter varv runt grönområdet i Fålhagen. Är trött på att se mig själv i spegeln på Friskis när jag kämpar på löpbandet. Är trött på att min puls blir en allmän angelägenhet när den kommer upp på alla andras löpband. Känns som ett slag i ansiktet när jag läser följande i mitt horoskop:

Du behöver röra på dig. Satsa på vattengymnastik eller någon lagsport om du vill komma i bättre form.

Jag fyller genast in vattengymnastik och ex. fotboll på måndagar och onsdagar i min almanacka. Måndag och onsdag är mina enda träningslediga dagar. Känns som speciellt vattengymnastiken kommer öka mina chanser att ta mig runt maran på Stockholms gator i slutet av maj.

//Goldfish

Min gamla syslöjds lärare skulle nog inte tro mig. Men jag har nu lärt mig att spola undertråd själv och att fiska upp den. Följden av detta blev att jag började tillverka väskor. Jag har även sålt en del.

Som alla designers så har jag skaffat mig en egen logga.

Jag drog med Robban på tjejförfest igår. 17 tjejer och Robban. Så mycket tjejer finns det inte ens i hela Piteå så jag tror han uppskattade det. Hans Piteåpolare såg det hela som en stor kontaktannons möjlighet och började hej vilt skicka mms på sig själva.

Tyvärr missade vi dock upplösningen på melodifestivalen. Vi satt i soffan hos Johanna idag och diskuterade resultatet. Då jag sa.

"Jo det var hon Dunka mig gul och blå Frida som vann".

Då Johanna snabbt fråga..

"Jaha, sjöng hon något erotiskt denna gång med?"

Det är bara om man är uppväxt i Snesslinge som man ser låten dunka mig gul och blå som en erotisk låt.

Vi kan iaf konstatera att Robbans grabbgäng inte kommer känna igen honom när han kommer hem. Undra om de kommer gilla förändringen. Helgens häng med tjejer har resulterat i att det enda han kommer prata om är..

Vilka namn han ska döpa sina kommande barn med, vilken kändis han helst skulle ha sex med, hur stor sannolikheten att han kommer få en dotter när han har tre bröder? Medmera medmera. Dessutom har han börjat fnittra istället för att skratta.

//Goldfish

Idag bjöd Robban på Thaikyckling. Hade jag inte kommit hem från jobbet och sett alla kastruller och andra redskap så skulle jag ha gissat att han beställt den från en restaurang. Det var supergott.

Och inte bara jättegott. Det var mat till helt kompani. Robban är inte så van att laga mat. Så han valde att koka upp ett helt uncle bens paket ris. (Dvs till minst 8 personer). Han tyckte det såg så lite ut. Jag har nu matlådor till hela nästa vecka. Dessutom har han gjort sig känd nere på min Konsumbutik då han fick springa ner och köpa ingredienser vid tre tillfällen.

Tilläggas ska även att Robban inte hann ner till stan idag. Denna matlagning tog hela dagen. Det är stort!

Han kommenterade just att han är ett kap. Han är inte beroende av någonting (precis slutat snusa). Han kan slå ihop en veranda och nu även laga mat (dvs en middag som tar hela dagen att göra =) )

//Goldfish

Igår valla jag runt en Piteåbo ner till stan. Vilken utmaning. Kanske inte som att gå med en stor dagisgrupp i Uppsala men nästintill.

När vi hade gått 200 meter så kom vi fram till det första rödljuset. Robban var närmast stolpen med knappen (där man trycker för att det ska bli grönt). Vi båda stannade vid rödljuset. Jag avvaktade för att se om Piteåpojken skulle trycka på knappen. Det gick 5 sekunder. 10 sekunder. Efter ca. 15 sekunder fick jag be honom trycka. Annars hade vi stått kvar där än idag.

Han ursäktade sig med att man bara går i Piteå. Det är ingen bra idé Uppsala. Då kan Slottet ersättas av Akademiska Sjukhuset i den guidade turen.

Fortsättning följer..

Som mina trogna läsare vet vid det här laget så kallar mina vänner mig goldfish. Jag är allmänt förvirrad och att glömma födelsedagar är lika natrurligt för mig som att göra mina behov.

Den som har varit ledare för guldfisk smeknamnet är min kompis Mona. Nu börjar jag bli ororlig för henne. Ni minns kanske.. hon gratta mig till 25 år när jag fyllde 24.

Detta sms kom höromdagen från henne..

Hej alla glada. Dags att ses tycker jag. 18.00 träffas vi utanför Åhléns för att käka. Sedan bär det av hem till mitt lilla palats. Hoppas att så många som möjligt av er dyker upp.

Antagligen kommer inte så många Mona. Lite jobbigt att gissa dag. :) Jag tror förvirring smittar. Vad tror ni?

//Goldfish