Varför firar vi egentligen påsk?

Nu blev jag lite osäker. Antingen är det för att Göran Persson fyller år eller så är det för att vi gillar att äta ägg.

En väsentlig fråga: Varför äter alla (utom möjligtvis Linda Sembrant) mer ägg till påsk?

För då slipper vi göra maräng av äggen

Varför trodde man förr i tiden att det flög häxor på kvastar på Skärtorsdagen?

För det fanns ingen möjlighet för häxorna att ta ett flygplan till Blåkulla.

Vad gör påskharen?

Går på tivoli och studsar studsmatta.

Varför pyntar man med påskris?

För att riset suger åt sig damm.

Glad påsk allihopa!

//Goldfish

Igår var jag och kolla på min brorsa när han spelade innebandy. Han och några kompisar startade ett innebandylag. De vann den lägsta divisionen överlägset och vann många matcher i tvåsiffrigt.

Då bestämde Kalle Anka förbundet (upplands innebandyförbund) att de trots överlägsen serieseger skulle få kvala. Bland annat fick de kvala mot Sirius juniorer som tog med sig en femma från deras A-lag som spelar i division ett. Brorsans lag förlorade med massor.

Det roliga var dock efter matchen då jag fick höra att min brorsa hade sagt följande till en kille som överspelade massor när han gjorde mål:

"Alltså du måste vara bög du?"

(Som lillasyster så kan jag givetvis inte acceptera ett sådant uttalande och det var i stridens hetta. Vi har absolut inget emot bögar. Men ni får ha lite förståelse för kulturkrocken som uppstår när bondpojkarna kommer ut och får möta stadspojkarna med hårband i håret).

Men det roliga i det här fallet är att denna kille skulle kunnat svara:

"Tror du? Du kan ju fråga din syster var hon tror om den saken?"

Jag säger inget mer. Mna kan ju konstatera att min bror inte gillar min smak hos killar.

//Goldfish

Träffade min kompis Lindas pappa igår. Han har sprungit maraton tre gånger och sa att det inte kommer bli några alls problem för mig att ta mig runt.

Han gav mig tipset att dricka rikligt under hela loppet. Nu tänker mina kompisar framförallt Mona. Shit! Det är kört för Maria! För hon tycker jag tar jordens minsta klunkar när jag dricker. Du behöver ju inte ens anstränga dig för att föra upp glaset till munnen. För under den handlingen ger du av med mer vätska än vad du får i dig när du dricker.

Samtidigt så kan alla de som var på min Kräftskiva i slutet av sommaren intyga att jag kan ju fylla på strupen i snabb takt bara jag vill! Jag har själv inga minnen av det men jag har fått det berättat för mig i efterhand.

Lindas pappa gav mig så mycket självförtroende att jag nästan känner att jag kan hoppa dagens intervallpass.

Ett annat tips jag har fått av en rutinerad maratonlöpare är att inte stanna då är det svårt att fortsätta igen. Samma person sa även att det är lätt att få känslan av att man blir bajsnödig för man är så trött. Men att man egenntligen inte är nödig!

Så kommer jag bara klara av att dricka rikligt och inte stanna och baja så ska jag nog kunna ta mig runt!

//Goldfish

Min 16-åriga kusin har skaffat tjej. Det är min släkts stora samtalsämne nu. (Skönt! Då får de ta en paus i sitt funderande över om jag är lesbisk eller inte. Vilket jag INTE är!)

Han skrev till mig på msn nu och jag är liksom övriga släkten ganska insnöad på det faktum att han skaffat tjej.

A: Kan du göra mig en tjänst?

Jag: Javisst! Vad ska jag göra?

A: Kan du köpa ett kort till mig?

Jag börjar tänka:

Åh jag smälter! Grabben som jag hälsade välkommen till jorden på BB har blivit stor och vilken gentleman han har blivit. Han ber mig köpa ett kort till sin nya tjej. Åh! Jag smälter Jag har lärt han väl!

Jag: Vad vill du att jag ska köpa för kort då? Är det till Hanna?

A: Nej, nej inget sånt kort. Det är ett spelkort på Game. Wow Gamecard!

Vafan trodde jag! Alla med manligt hormon vet inte vad romantik innebär. Det spelar visst ingen roll att de har gemensamt blodsband med mig!

//Goldfish

Lugn nu allihopa! Jag ska inte bli en i mängden av alla modebloggare som finns.

Jag vill bara visa hur jag firar påsk. Många av mina vänner flyr Uppsala. Är det inte träningsläger utomlands så är det att hälsa på släkten på annan ort. Jag som slutat med fotboll och inte har några släktingar längre bort än fem mil får fira på annat vis.

Påsken brukar innebära traditioner som äggletande. I vår familj har vi aldrig hållt på med sådant tjaffs. Min mamma är verkligen världens bästa och husligaste mamma. En riktig A-mamma. Vi har dock alltid haft godis tillgängligt hemma hos oss under hela uppväxten. Därför kändes det lite overkill att gå ut och leta efter ett ägg fullt med godis när vi bara kunde öppna skafferiet. Vi fick alltid därför ägget vid sängen på morgonen.

Eftersom påsken inte fyller så stor funktion i mitt liv så tänkte jag starta en egen tradition som verkligen bottnar i påskfirandets rötter - Jesus. Jag klär mig som Jesus! I en lång vit skjorta. Jag slopa kransen med taggar runt huvudet. Det klär mig inte riktigt.

Måste bara förtydliga det hela för min pappa så inga missförstånd uppstår. Nej! Det är inte Lucia jag firar i en lång vit nattsärk. Det är påsken! Tänk Jesus! 

//Goldfish

Under mindre uppptagna stunder på jobbet så läser jag nu en bok som heter: Säker på nätet? En handbok för föräldrar och andra vuxna.

Den handlar om hur vuxna personer ska kunna skydda sina barn mot onödiga risker i internetvärlden. En värld där vuxna inte har kontroll och inte kan skydda barnet från mobbning, groomings och porrnografi.

När en 12-åring  sitter hemma i rummet vid datorn så frågar man bara:

"Vad gör du?"

Barnet kanske svarar. "Jag surfar på nätet".

Som förälder nöjer man sig då vanligen med det svaret.

Däremot om 12-åringen istället är på väg ut genom dörren och man som förälder frågar: "Vad ska du göra?"

Och barnet svarar: "Jag ska ut".

Hur många föräldrar skulle nöja sig med det svaret? Inte mina föräldrar hade gjort det iaf. De hade givetvis frågat var jag skulle och vilka som skulle dit och när jag tänkte komma hem.

Varför undviker man som föräldrar att fråga vad gör du på nätet? Förmodligen på grund av okunskapen när det gäller internet, man är rädd för att fråga om saker som man inte har någon kunskap om.

Boken ger även ett exempel på ett busstreck mellan två killkompisar. Där den ena kompisen fotar med sin mobilkamera den andra kompisen i gympans omklädningsrum. Killen som fotade skickar på kvällen lite ogenomtänkt och mest på skoj kortet på msn till en tredje gemensam killkompis. Efter det raderade han bilden. Bilden var dock nu tack vare den tredje kompisen ute bland skolans alla elever och det hela slutade med polisanmälan. Killen som blev blottad fick utstå personliga lidanden.

Boken väcker många frågor speciellt hos mig som bloggare. Hur medveten är egentligen jag av konsekvenserna av mitt bloggande? Hur mycket av mig själv ska jag egentligen lämna ut?

Och en ännu väsentligare fråga; hur mycket ska jag lämna ut mitt umgänge? Man får ju inte publicera namn och bild som kan kopplas till en annan person som inte  godkänt detta. Hur många gånger har jag frågat Mona om godkännande för att offentliggöra våra personliga singelsamtal? Hur många gånger har jag egentligen frågat min bror om lov att få lägga ut en bild på hans inte ens ett år fyllda dotter? Hur många gånger har jag frågat Maja om lov att få skoja om hennes sexuella läggning? Hur många gånger har jag fått godkännande av Linda Sembrant att få offentliggöra hennes enorma äggkonsumtion? Svaret är nej på alla frågor.

Jag är vuxen och känner dessa personer så pass väl att jag ändå tycker mig kunna göra en vettig bedömning över vad som är okej och inte. Jag har ett utvecklat konsekvenstänkande trots det så händer det att jag balanserar på gränsen och inte tänker på konsekvenserna. Hur ska man då kunna ställa de kraven på en 12-åring?

//Goldfish

När jag flyttade in i min lägenhet i maj så var väggarna i TV-rummet militärgröna. Jag lät tre av väggarna behålla den färgen och satte upp en fondtapet på den fjärde väggen.

För någon vecka sedan uttryckte min pappa när han satt i min soffa:

"Jag gillar den miltärgröna färgen, den gör mig lugn."

Jag analyserade det inte vidare utan tänkte bara för mig själv: aha nu har han hört av mamma att jag funderar på att måla om i vardagsrummet och han har säkert ingen lust att agera målarkonsult.

I helgen hade jag besök av en killkompis som uttryckte:

"Den här gröna färgen är skön, man blir lugn av den".

Jag tyckte nästan det var kusligt att att båda sa likadant. Så nu undrar jag? Varför har militärgrönt en lugnande effekt på det manliga släktet? Är det möjligtvis en macchofärg som förknippas med det militära. Och att killar i en militärgrön miljö känner sig kamouflerade och skyddade för utomstående hot.

Jag har lagt målarprojektet på is. Militärgröna väggar verkar ju vara ett hett raggningstips.

//Goldfish

Unga modebloggare är väldigt på tapeten. Säga vad man vill om deras åsikter så har de iaf lyckats ragga läsare. Mellan 20 000 - 40 000 läsare per dag. Jag tror att det är deras annorlunda liv som fascinerar läsarna. Jag tänkte dra en liten parallell mellan deras liv som det gett exempel på i bloggen med mitt. För att visa kontrasterna.

Jag tänker dra en parallell till de största:

 Kenza Zouiten   http://kenzas.se

Isabella Löwengrip www.blondinbella.se

Taget från Blondinbella (en tjej som spenderar 10 000 i månaden på shopping. Jag tror inte hon inkluderar matinköp i det).

Just det! Måste visa mitt nya köp, ett ganska oväntat köp men när jag och Mr x traskade runt i Göteborg fick jag världens skoskav av mina pumps så jag kilade in på en butik för att köpa tygskor, dock kom jag ut med ett par converse! Vad tycker ni? Hiss eller diss?

Om detta hade hänt i mitt liv så hade det förmodligen sett ut så här:

Just det! Måste visa mitt nya köp, ett ganska oväntat köp men när jag och min närmaste vän Mona traskade runt i Uppsala fick jag världens skoskav av mina stövlar (äger inga pumps och om jag gjorde så skulle jag aldrig ta på mig de under en en shoppingtur). Jag övervägde att gå barfota men jag kilade istället in på Apoteket för att köpa skavsårplåster. Min ekonomi är väldigt bra för tillfället så jag unnade mig till och med att köpa ett Compeed-plåster. Skavsårsplåstrets Rolls Royce. Vad tycker ni hiss eller diss?

Taget från Kenzas blogg:

För ett par veckor sedan så anställde jag en tjej som godkänner mina kommentarer. Och det var en stor lättnad faktiskt. Dels för att jag slipper sitta & ägna flera timmar åt att godkänna kommentarer, och dels för att jag nu slipper läsa de elaka påhoppen. Det är väldigt skönt, men detta har ju gjort att jag knappt läser era kommentarer nu. Men jag kikar in bland kommentarsfälten då & då och läser vad ni skriver.

En parallell till mig:

Jag funderar seriöst på att anställa någon som godkänner mina kommentarer här på bloggen. Det skulle vara en sådan lättnad. Dels för att jag skulle slippa spendera 30 sekunder varannan dag för att godkänna kommentarerna som Manne då oftast skriver. Och för att jag slipper läsa de elaka påhoppen. Tänk vad mycket tid jag skulle spara. Undra vad jag skulle göra med den tiden? Det blir ju hela 2 minuter på en vecka som jag sparar.

//Goldfish