Min kompis (Observera min kompis) Linda Sembrant har kommit med i A-landslaget i fotboll. Pratade med henne alldeles nyss och då kändes det som att jag var gladare än henne. Men men vem vet hon kanske bara är orolig över vem hon ska vara tvungen att dela rum med på Cypern lägret. Och som heterosexuell så finns det väl fog för den oron. Ska be henne ta med en inbrottssäker skoteroverall som hon kan sova i.

Grattis Sempan! Jag är så stolt över dig!

Förresten jag har några schyssta partybilder på dig från förra festen. Skulle du kunna signera dem? Jag är ju lite arbetslös nu och tror att de skulle kunna sälja ganska bra på Blocket.

//Goldfish

Okej nu har jag fått nog. Nu är det dags att skaffa pojkvän. Visst är det mysigt att ha någon att sova med, men den främsta anledningen just nu är alla j-a burkar som sitter som berg. Vore skönt att få använda kniven till något mer normalt som att skära gurka istället för att gå lös på metallock.

Dessutom så har jag kommit fram till att hållbarheten minskar med ett stort hål i locket.

Internet på jobbet strulade idag. Jag ringde Telias kundsupport. Tro mig min mamma vars datakunskap är så färsk att hon nyligen lärt sig använda google.se skulle kunna arbeta där.

Hej! Internet fungerar inte och det är inget fel på modemet utan den information jag får är att den inte kopplar till ip-adressen. Kan du hjälpa mig?

Då följer detta:

"Har du stängt av modemet och provat sätta på det igen?"

Typ 5 gånger räcker det eller ska jag prova en sjätte gång?

"Har du startat om datorn?"

Självklart! Tror hon att jag ringer för att jag inte har några kompisar att prata med?

"Okej, men då kan du gå ner på start och gå in på kontrollpanelen. Gå in på nätverksanslutningar och lokala anslutningar och kolla status".

Jag läser statusen.

"Jaha, det verkar som du har något problem med ip-adressen".

Nehe! Vilken Einstein!

"Jag måste prata med mina kollegor".

Nu följer en lång tystnad. Mina arbetskompisar hinner fika färdigt. För att efter 10 minuters väntan få beskedet att en annan support ska ringa upp mig. Hon kan dock inte säga när. Det kan tydligen bli om 10 minuter, inatt eller på fredag. Jo men jag som inte har något annat liv kan ju sätta upp ett tält vid jobbets dator och campa där till de ringer. Lysande!

Jag älskar verkligen kundsupporter! Kanske dags för en ny facebook grupp! Hata kundsupporter!

//Goldfish

Satt på jobbet och bokförde. Att bokföra kräver en viss koncentration. Skattemyndigheten kan bli ganska sura om man redovisar felaktig moms. Jag hade radio P4 i bakgrunden. Låten apologize med Timbaland och One republic spelades. Då jag hör någon sjunga..

"It´'s too late.. som följs av ett nynnande.

Det visade sig vara min dryga 70-åriga farmor som stod och poppade till Apologize ute i ramverkstan. En helt godkänd anledning om ni frågar mig om inte bokföringen skulle stämma.

//Goldfish

Mina föräldrar har nyligen fyllt 50. 50 + 50 = 100. Så idag blir det 100-års fest! Min pappa kan typ koka korv och lägga den i ett bröd och steka på blodpudding. Idag var han dock tvungen att hjälpa till när vi fixade inför festen. Det kan bli ganska roliga samtal när man har en ointresserad person i köket. Han skulle hjälpa mig att göra snittar som min norrländska vän Cia har lärt mig.

Jag frågade exempelvis mamma om jag skulle ta av ett lager till av löken. Då pappa raskt ska spela matexpert.

"Oja! Den där löken är ju bara avsnoppad. Du har ju bara skärt av sidorna".

Jag undrar hur kockeliten ställer sig till matbegreppet avsnoppad.

Vidare under snittarbetets gång:

"Jaha, så de där snittarna kommer alltså från Norrland. Blev du bjuden på det på nyårsfesten eller har Cia bjudit dig någon annan gång? Jaha blev du bjuden på hembränt och lingondricka till det?"

Vi har absolut inga förutfattade meningar om norrlänningar. 

När det var dags att skära snittarna så skar jag tunnbrödet lite snett. Då snittexperten pappa glimmade till igen.

"Nej, nej så där tror jag verkligen inte det ska vara. I Norrland gillar de enkla grejer. De ska nog skäras rakt. Det där har du kommit på själv".

Ledsen att jag försöker vara kreativ pappa!

Shit hur ska detta sluta? Jag ser iaf fram emot air ockey turneringen som ska gå av stapeln på festen!

//Goldfish

Johanna ringde mig igår:

"Hej! Vi är några tjejer som har lånat Östhammars ishall. Vi tänkte åka lite skridskor. Är du sugen?"

Jajemen tänkte jag. Jag har ju inte åkt skridskor sen jag typ var åtta år och lade ner min ishockeykarriär. Då jag tyckte det var tufft med rosa skridskosnören och killarna fortfarande hade tjejbaciller och jag fick ett eget omklädningsrum. Och mina handskar var större än min överkropp (se bilden). Det var en tid då min prestation omskrevs i Guinnes rekordbok. Mitt lag förlorade med 31-0. Kul att vara omnämnd för det!

 Jag tvekade lite men ett gäng tjejer, då skämmer jag ju inte ut mig för någon iaf. Klart jag ska åka dit!

Tvingar upp pappa på vinden för att leta reda på mina skridskor. Spårlöst borta! Ringer till kusinbarnen för att fråga om jag får låna deras. Då visar det sig att de nu har mina skridskor.

Pappa tyckte det var så roligt att jag skulle åka skridskor och frågade om vi skulle spela hockey bocky. (Eller vad det nu heter). Då blev jag lite sur:

"Nej vafan vi ska spela hockey. Hockey bocky är för amatörer".

Fast jag eg. bara ville se om jag fortfarande kunde stå på ett par skridskor.

Så jag åker iväg till Östhammar med ett par skridskor som är mina egna men lånade och ser framemot lite friåkning utan klubba.

Kommer dit! Då visar det sig att det är värsta matchen som ska spelas och 90% av de 30 personerna som är där är killar. Great! Och folk börjar berätta att de slipat skridskorna och grejer! Hra jag hamnat mitt i en VM-final tänker jag! Jag ramlar ju typ omkull bara jag ska ta emot pucken med klubban. =) Så pappas fråga om hockey bocky som spelas med boll hade ju inte varit helt fel. Då hade min ramla omkull statistik sjunkit drastiskt.

Pga min mindre bra skridskoåkning så slopade jag hemjobbet och var en sådan där slö forward som bara låg och fiskade. Det gick väl sådär! Men kul var det!

Nu kan jag väl nästan titulera mig som hockeyspelare igen och i och med det så blir det ju legitimt att dejta flera killar samtidigt, äta mammas matlåda och låta mamma tvätta ens kläder! YES! Måste dessutom fundera på något sätt att ge igen på Johanna. Förslag?

Undra om min comeback blir lik aomskriven som Foppas?

//Goldfish

Idag har jag varit barnvakt åt min 8 månaders brorsdotter Hilma. Det har varit så mysigt! Min brorsa börja pappaledigheten i måndags. Idag är det torsdag och syster yster fick rycka in. Men några frågor har väckts.

1. Okej man har 50% chans att sätta blöjan åt rätt håll. När jag arbetade som barnskötare så skulle bilden på kaninerna vara fram. Nu var det plötsligt kaniner på båda sidor. Varför finns det inte en lapp i bak som på vanliga byxor? Troligen så har Hilma gått med en felvänd blöja hela dagen.

2. Hur mycket snor kan det rinna från en barnnäsa?

3. Så vitt jag förstår så finns det tre anledningar till att barn gråter.. trötta, dags att byta blöja och hungriga. Men om man prövat allt varför gråter de då?

4. Varför kollar alla på mig med helt annan respekt när jag vandrar runt med en barnvagn? Är det något man bör prova på krogen? Nej kanske inte!

//Goldfish

Idag fyller världens bästa pappa 50 år. Jag gratulerade honom och informerade honom attt han blev gubbe idag. Jag tror han blev glad? Pappa är min idol.

Mina föräldrar är sådana här curling föräldrar. Jag är lite trött på det uttrycket och vill istället använda uttrycket ismaskins förälder. Pappa nöjde sig liksom inte bara med att sopa banan åt mig utan man kan milt säga att han i likhet med ismaskinen spolade vägen för mig. Så jag bara kunde glida fram. För mig är det otroligt hur han hunnit med detta som egen företagare. Första året i Bälinge så skjutsade han mig sex dagar i veckan till träningen. Till träningen var det 5 mil. Han satt och väntade under träningen. På vägen hem satt vi och lyssnade på Karlavagnen. Ett radioprogram där de diskuterar alla möjliga saker. När jag slutade med fotboll så har han inte behövt vara ismaskins förälder men det kanske är dags att fråga om han vill cykla bredvid mig under mina maraton träningspass.

Min pappa är en arbetsmyra som älskar sitt företag och jag minns när jag kanske var fem år inne i glasverkstan med honom och sa.

"Pappa det här är plexiglas va?"

För pappa var det ett lika stort ögonblick som när jag sa pappa första gången. Redan då såg han min glastalang. men det gick utför än idag så kan jag inte skära till en kvadrat i 4 mm glas. Där hade han behövt spola isen lite mer.

 Stort grattis pappa!