Idag har jag fått en förklaring till hur jag kunnat bli så förvirrad. Är och jobbar på familjeföretaget. Det är som att befinna sig i en glasskål med en hel hög med andra guldfiskar. När jag kommer till jobbet som jag gör en gång i veckan så tar det ungefär två arbetstimmar att ta sig fram till tangentbordet som ligger under ett koppel av små lappar. Man måste ta sig fram mycket försiktigt för flyttar jag lappen två centimeter för mycket så kommer pappa ha mycket svårt att hitta den, eftersom han har någon form av struktur i sin oreda.

När man sedan slagit sig ner och tror att man ska få känna en känsla av oförvirring ett tag så kommer pappa instormande och frågar efter en lapp med en adress som jag skrivit åt honom för ungefär 30 sekunder sedan. Vid det här laget har detta blivit rutin och jag har lärt mig att alltid göra 2 ex. av allt, en jag ger till pappa och en backup som jag behåller själv. Hinner inte mer än andas då farmor kommer inlöpandes. "Du har du sett min plånbok? Har jag lagt den här någonstans?"

När man sen sätter sig och äter lunch och tänker nu kommer jag få andas i lugn och ro. Då flyger pappa in i köket i en hastighet på 100 km/h och frågar om vi sett mobilen.  Men i och med detta kan man ju säga att det nästan finns vetenskapligt belägg för att förvirring är något som kommer med generna och dessvärre verkar det bara bli värre med åldern. Det är ett under att min pappa inte tappat bort mig under min uppväxt. Dessutom kan jag inte förstå hur alla envisas med att fråga mig var sakerna kan vara någonstans. Jag har fullt sjå att hålla koll på mig själv.

Dessvärre har detta med förvirringen nästan blivit Mälby Glas affärsidé. I folks ordamun så låter dte väl ungefär så här: "Åk till Ove i Mälby och handla glas. han glömmer ändå att ta betalt." Än så länge fungerar den. Som tur är min bror tålamodet och lugnet självt. Han blev ju inte ens stressad när han typ hade skärt av sig blodpulsådern. Han fick väl alla dem generna, så det inte blev något kvar till mig. Nu ska jag försöka ta mig hem utan att virra bort mig. Har jag inte skrivit en ny blogg före 00.00 så kan ni väl ringa polisen. Ring inte min pappa för han kommer ha glömt att jag är borta i samma sekund som han lägger på luren.

//Goldfish

Ibland - men väldigt sällan så extraknäcker jag som barnflicka. Det var en som jag träffade under mitt arbete på kommunen som undrade om jag kunde tänka mig att hjälpa henne och hennes man med hennes barn ibland när de inte kunde få ihop sina scheman. Jag ställde upp. Så idag hämtade jag en 3-årig tjej på hennes skola. Hon går nämligen i skola - liten och lär heter det. Var så gulligt när ett helt gäng med småbarn ramlade ut ur dörren med ryggsäckar på ryggen. Det såg ut som förkrympta elever. Så under tidiga kvällen har jag byggt hus. Javisst! Jag har byggt hus med Duplo. Och jag kan säga att jag blev totalbrädad av denna lilla 3-åring. Hon var helt klart byggledare på bygget. Jag fick nöja mig med att leta reda på rätt färg på legot.

Linda Sembrant min kompis har tilldelats årets spelare av Sveriges Elit domar dam. Grattis Linda! Jag tror iaf det är ett pris man vill ha?

Nu blir det TV-kväll.

//Goldfish

Hmm. Bloggagratis.se har plötsligt blivit så populär så deras  servrar inte håller för trycket. Undra om det bara är en tillfällighet att det sammanföll med att jag startade en blogg här. =) Hahaa! Knappast. Jag har inte direkt ansträngt mig för att ragga läsare. Har bara sagt det till et fåtal jag känner och så har jag lagt ut det på facebook. Men det märker bara de mest fanatiska facebook användarna. Måste jobba upp självförtoendet lite mer innan jag går ut med detta offentligt!

Har jobbat idag. Var uppe före tuppen. Var så trött när jag körde hit att jag gång på gång glömde att ta bort hellyset när jag fick möte. Har varit på banken och utfört lite ärenden åt företaget. Man känner sig så himla vuxen när man får använda företagskön och slipper bolla med lite mer pengar än dem få kronorna jag har på mitt konto. Ska snart åka till revisorn och få hjälp med lite momsfrågor. Skattemyndigheten har utformat något som heter omvänd skatteskyldighet inom byggsektorn. Det roliga är att handläggarna på skattemyndiheten själva inte vet riktigt hur regeln ska tillämpas. Hur ska vi då veta det?

Min kompis Johanna som fortfarande befinner sig i USA har fixat fribiljetter till matchen Almtuna-Västerås ikväll. Hon är för söt! Hennes företag sponsrar och då låter hon oss gå på dem. Hoppas spelet kommer vara värmande för det är så fasansfullt kallt i Gränbyhallen. Dessutom har jag Marockanen Mona Najib med mig. Och hennes tår är allergisk mot kyla. Hon har inte så mycket varmt blod i generna. Tro mig det behövs inte i Marocko. När jag var där i somras så orkade man knappt gå ut pga av värmen. Ansiktet blev helt svullet, såg inte klok ut. men där är det fint att vara stor. Så jag föll in i gänget.

Nu ska jag äta lunch innan jag beger mig till stan.

//Goldfish

Jag har nog lite framtidsångest just nu! Börjar rulla ut annonser nu om tjänster som tillträds i januari. Så idag har jag skrivit ihop den första ansökan som socialsekreterare. Kan ni tänka er att lilla jag i januari har examen för att söka tjänster som socialsekreterare. Hur coolt är inte det!

De kriterier som de eftersökte förutom socionomexamen var B-körkort, samarbetsförmåga samt god förmåga att uttrycka sig i skrift.

Skulle behöva lite feedback på min ansökan:

Hej!

Jag heter Maria Thuré och är en tjej på 23 jordsnurr. Jag har lätt att uttrycka mig i skrift dock skriver jag gärna för en bred publik och vill gärna att det jag publicerar ska visas i offentliga forum som tidningar och bloggar.

Jag är van att samarbeta. Dock är jag jäkligt trött på det efter min tid som damfotbollsspelare. Då passade jag bollen jämt istället för att gå själv. Jag har en kompis som spelar i landslaget som gjorde tvärtom. Därav har jag tagit lärdomen att man kommer längre om man inte samarbetar.

Jag har B-körkort för tillfället men eftersom jag ofta åker på 288:an där det finns hastighetskameror så är jag tveksam till hur länge jag har kvar mitt körkort. Jag har dock en cykel jag gärna använder så länge kedjan sitter på.

Jag vill helst bara arbeta med kvinnliga klienter då jag är rädd för människor av det manliga släktet. De är opålitliga och sådana människor har jag svårt att hantera.

Dessutom har jag telefonskräck så om ni kallar mig på intervju så mejla mig gärna istället.

Visst syns det att jag i mitt förra arbete hjälpte personer att formulera personliga brev och meritförteckning?

Måste bara avsluta med att säga att jag måste passa mig för vad jag skriver  i min blogg. Läste någon rubrik om att Ebba Von Sydow blivit portad från Stureplan. Tänk om jag skulle bli portad från BJ? Var skulle jag då spendera lördagkvällarna? Jag känns ju något för gammal för Seven så jag måste passa mig!

//Goldfish

Ja nu sitter man på jobbet ute på familjeglasmästeriet. Har jobbat hela dagen, man måste ju dra in pengar till familjen. =) För den är ju så stor - enbart jag!

Morgonen gick bra. 07.30 stod jag och gjorde frukost åt mammas dagbarn. Shit vad skönt det måste var att vara barn. Det största problemet man har på morgonen är att brödet man serverars har kvar kanterna. Ett problem som dock vikarierande dagmamman Maria fixade lätt.

När mamma kom tillbaka från tandläkaren en hel del kronor fattigare så åkte jag till Mälby och jobbade. Varje gång jag jobbar här är det som att ha en släktträff. Farmor som är 70 år arbetar fortfarande en del, pappa bossar och min storebror minibossar.

Min huvudsakliga uppgift är att se till så alla anställda får lön (det är därför jag kan ta mig friheten och blogga så här på arbetstid). samt registrera lev. och kundfakturor. Bokföring och annat pappersarbete är andra uppgifter som hamnar på min lott. Men när man jobbar på ett familjeföretag så är det inga arbetsuppgifter man direkt kan säga nej till. Man hjälper till där det behövs. Idag fick jag bland annat åka in till stora staden Uppsala och hämta ett verandatak. Jag som i vanlig fall kör en liten gokart (audi A3) fick hoppa in i stora lastbilen. Jag kan säga att bilar som mötte mig blev förvånade, de såg väl enbart en vit lastbil som var ute och körde utan förare. Men jag kan garantera att jag kom hem välbehållen och Uppsala län blev heller ingen mindre i befolkningen.

Förra veckan jag var här så fick jag anstränga mig lite extra. Jag räddade livet på min bror. På ett glasmästeri är man ganska van med att folk skär sig. Men förra veckan när min bror hade fått en stor stor glasskiva över handleden så trodde jag att han skulle dö. Jag har aldrig sett så mkt blod. Pappa är ju businessman och van att skära sig så han satt lugnt kvar i telefonen med en kund. Jag höll på att flippa ut tog min nyinköpta halsduk för att få försöka få stopp på blödningen. Det gick inte - blodet sprutade. Så min lilla gokart fick ta formen av ambulans och jag tog hastighetsrekord på sträckan Mälby - Alunda. Jag trodde min bror skulle förblöda i bilen. Men väl inne på vårdecentralen kunde dem sy ihop honom. Så då var jag inte bara kontorist utan även hjältinna. Så för er som trodde det var lätt att vara kontorist på ett glasmästeri - ni kan tänka om. Det krävs en bred kunskap från att köra lastbil till att agera sjuksyster.

//Goldfish