Jag går ju och väntar på att få besked angående jobbet som coach för ungdomar. De hade kollat mina referenser idag. Min fd. kollega ringde och berättade det. Det står tydligen mellan mig och en annan ung person. För de verkar inte vilja ha två unga personer. Jag är ganska trött på att min ålder hela tiden läggs in i bedömningen av min arbetskapacitet. Därför tänkte jag muntra upp alla unga som konkurrerar på en arbetsmarknad där medelåldern är kring 50 år med en lista om fördelar som ung på jobbet.

1. Du behöver inte känna prestationsångest när det är din tur att stå för fredagsfikat. För oss åttiotalister är det helt okej att stå utanför den interna tävlingen mellan arbetsplatsens kvinnliga 50-talister om trofén som den bästa bakerskan. Som 23 år så anses det vara en bragd att gå och köpa wienerbröd på Hemköp och bjuda på.

2. Som ung är det helt accepterat att klä på sig lösa byxor och en tuff adidas tröja i wct . Gör du det efter 35-år så blir du garanterat hela arbetsplatsens samtalsämne.

3. Du behöver inte ljuga om helgens bravader när du ska förklara din måndags trötthet. Som ung är det accepterat att gå på krogen och det krävs ju en del erfarenhet för att lära sig hur mycket man tål. Kerstin 53 blir stämplad som alkoholist om hon säger att det blev lite för mycket vin i helgen.

4. När dina kollegor envisas med att prata om sig själv i plural vid fikabordet (vi = jag och maken eller jag och frugan) så kan du som ung prata om dig som en stark enskild individ. Ungdomarna idag gifter sig och skaffar ju barn så sent.

5. Det är helt okej att ta en bulle vid varje fika. Som ung så lägger sig inte bullen på bilringen lika lätt som hos Lotta 52.

//Goldfish

Jag är en prestationsmänniska. Det vill säga en sådan människa som vid en regnig dag tveklöst skulle välja att cykla och storhandla istället för att ta bilen enbart för att få känna känslan av att fy fan duktig jag är. Stört jag vet!

Som prestationsmänniska vill man desutom alltid förbättra sig. Idag fick jag i uppdrag att åka och hämta en bilruta i Gävle då min pappa beställt fel (han beställde en bilruta till modellen jumper istället för jumpy). Och det var givetvis inte hans fel utan hur kan man döpa två modeller så lika.

Iaf tillbaka till ämnet förra gången jag skulle hämta en bilruta i Gävle så letade jag efter grossisten i två timmar. Och pappa och jag fick nästan gå i terapi för att återställa vår far och dotter relation. Idag bestämde jag mig för att förbättra tiden. Med hjälp av en karta från hitta.se så tog det mig enbart en kvart. Är otroligt stolt över det.

När bilrutan sedan skulle sättas dit så behöver man vara två när man lägger den på limmet och de andra var ute på jobb. Då säger min pappa så här:

"Orkar du lyfta rutan för annars kan ju farmor hjälpa mig?".

Hmm! Min farmor är över 70-år. Jag har varit elitidrottare och har en del träningstimmar i bagaget. Men visst vi nöter ut en generation i taget.

//Goldfish

Min pappa har läs- och skrivsvårigheter. Vilket innebär att man skriver saker och ting som dem låter. Att arbeta med honom kan därför göra en så tråkig syssla som att avregistrera inbetalningar ganska roliga. Jag började dagen med att avregistrera en faktura på vår kund ROGERT.

På Mälby Glas har vi inga kunder som heter Roger och inte Leif heller för den skull, för de får alltid heta LIEF.

//Goldfish

När man frågar små flickor vad de vill bli när de blir stora. Så brukar man få svar som hårfrisörska. Jag jobbade en kort period som barnsköterska i Gimo. 90% av Gimos befolkning arbetar eller snarare fördriver tiden på Sandvik Coromant. Ett företag som gör verktyg. När jag frågade en liten flicka som jag jobbade med så ville hon bli Sandviksarbetare. Det är enbart en Gimounge som fått extra presenter när mamma och pappa fått årets skörd av sandviksaktier som kan svara det.

Det fick mig att fundera över vad jag ville bli när jag var liten. Jag ville bli författare och senare kurator.  Och vet ni idag är det klart, jag har blivit anställd som kurator. Tyvärr är det enbart på timme så jag måste fylla ut tiden med något annat också. Dvs ca. 90% av arbetsveckan. Innebär det att jag är arbetslös from den 18 januari eller är en 10% kurator? Som min förra kollega sa:

"Ja, det gäller att du får en j-a bra timlön om du enbart ska jobba några timmar i veckan".

Det är sant men just nu är jag bara så himla glad över detta. Problemet är bara att jag ska arbeta på ett hästgymnasium. Alla garvar när jag säger det. Jag red ju faktiskt ponnyridning vid två tillfällen när jag var i 5-års åldern. Så något gemensamt intresse med tjejerna måste jag väl ha?

//Goldfish

Alldeles för många dagar i bagaget där jag inte behövt använda så mycket hjärnverksamhet. Det hela började med att jag snoozade från klockan 06.00 fram till 08.30 Min hjärna kom inte ihåg hur man gick upp för att åka till jobbet. Tur att jag inte har några arbetstider.

Första kunden som ringer beställer en badrumsspegel.

Kunden: "Hej! Jag skulle vilja beställa en badrumsspegel 50 x 80".

Jag: "Javisst. Är måtten i centimeter?"

Vilken korkad fråga av mig. Vad trodde jag? Att jag hade Nils Karlsson Pyssling på tråden som renoverar sitt badrum och ska ha en spegel som är 50mm x 80mm (= 5 x 8 cm). Eller ännnu värre att måtten han sa var i dm. Vem har plats för en sådan stor badrumsspegel. Måste i såfall vara en väldigt självcentrerad person.

Kan säga att jag inte direkt utfört några avancerade saker på jobbet idag.

//Goldfish

Har varit och jobbat idag. Puttrade ut hit tidigt imorse. Pga av väglaget hade det bildats en bilkö. Så mellan Lejsta och Alunda ca. 1,5 mil fick jag åka i 50 km i timmen. I Alunda så släppte det igen och vi kunde köra i ni 90 km/h. Det var jag ju givetvis jätteglad för. För då hade jag ju hela 5 km kvar tills jag var framme.

Första kunden som ringde runt 7 snåret ringer från ett behandlingshem. På ett glasmästeri är behandlinghemmen typ dem främsta kunderna som därmed uppfyller kraven för en julklapp. Denna föreståndare låter lite mer uppgiven för varje gång hon ringer. Nu hade de en aggressiv person hos sig som slagit sönder tre rutor. (Tyvärr så har jag svårt att känna mig lika uppgiven som förestånadren då det är dessa behandlingshem som under min uppväxt varit med och bidragit till min månadspeng och numera lön). Som liten blev man ju rätt utpekad när det förekommit skadegörelse på skolan i form av glaskrossning. Då var det ju inte direkt läge att omförhandla månadspengen. Då hade man ju blivit polisförhörd DIREKT!

Min brorsa tipsade föreståndaren om andra alternativ som var svårare att slå sönder. (Är man som glasmästare en bra försäljare då?) De valde dock det vanliga. De tycker nog om att ringa och småprata med mig. =)

På eftermiddagen så hade vi radion på då de informerade om planerna med rymdresor från Kiruna. Jag ropade på farmor och berättade och hon frågade seriöst om vi skulle åka.

"Javisst!" sa jag

"Om du betalar, det kostar nämligen 1,5 miljoner".

Då farmor svarade:

"Jahaa ojdå! Då får jag nog sälja bilen".

Hahha! Tänkte jag. Med de pengarna kommer vi väl typ till Skara sommarland. Då är det ju ett större äventyr att cykla i detta väglag som är nu. Ska göra det till Heidi idag. Får se om jag kommer hem levande och hel.

//Goldfish 

Kom precis hem från Attention cafékväll. Attention är en förening för personer med ADHD, DAMP och närliggande funktionshinder. Jobbar lite ideelt där. Och det ger mig så himla mycket mer än att bara underhålla mitt sockerberoende genom att äta dem bullar som bjuds. Det ger mig så mycket erfarenhet av att bemöta denna målgrupp som jag kan ha nytta av i arbetslivet men även i mitt privatliv.

Efter dessa kvällar är jag helt förvirrad och att det tar typ 5 timmar att återhämta sig efter dessa kvällar. Man brukar säga att det finns en elev med ADHD i varje klass. Ni alla kan nog tänka tillbaka på er skoltid och tänka er vem denna person kan vara. Kan ni tänka er att på dessa kvällar sitter 15-20 stycken sådana personer i samma rum och fikar. Ljudvolymen i en hönsgård är ingenting i jämförelse.

Men jag gillar verkligen dessa personer. De är så spontana och ärliga. Idag pratade jag en hel del med en 63-årig man. Han har tatueringar överallt och har tagit amfetamin i så många år förmodligen i självmedicinering för sin ADHD som han inte visste att han hade. Han har varit kriminell och suttit på de flesta fängelser i Sverige. När jag pratade med honom så fick jag en så knäpp fråga på huvudet som löd: undra om han har träffat Christer Pettersson? Frågan uppspelade sig gång på gång och eg. ville jag inget hellre än att fråga det. Men det är väl inget bra professionellt förhållningssätt? Hur skulle man formulera sig då..

"Du förresten har du träffat Palmes mördare? Hur var han? Tror du han mördade Palme?"

Nu kommer jag ligga vaken hela natten ist. och fundera över detta. Hade jag haft ADHD så hade jag säkert frågat detta! Fan!  

Det som har slagit mig är vad snälla personer med ADHD är. De är alltid så måna om alla andra och oegoistiska. Vi diskuterade detta och han beskrev hur han liksom Robin Hood bedragit banker och rika först för att underhålla sitt missbruk men sedan för att ge till dem som behövde. Han beskriver sig själv som en vandrande socialtjänst. Så här säger han:

"Visst det kan tyckas oegoistiskt att ge till andra, men i själva verket så är det ju det som är egoism. Jag ger ju till andra för att det är det enda som får mig att bra. Är inte det egoism då. Jag gör det ju för mitt eget bästa".

Det är sant! Det var så j-a klokt sagt att man nästan kan tro att det kom från mig. Var stolt egoist, det är en egenskap som gör att du överlever!

//Goldfish

Se en stor (muskulös), argsint person med basröst framför er gärna med tatuering och rakad skalle. En person som inte skulle dra sig för att använda våld för att dra in pengar. Den bilden har jag av en inkassoperson. En person som drar in skulder som folk inte har betalat. Idag var jag den personen. Tänk er skillnaden en liten tjej på 164 centimeter lång som får kämpa med proteinrikkost för att få musklerna att vidga sig ens 1 mm.

Jag bestämde mig för att inte besöka kunderna som inte betalat sina räkningar utan jag ringde dem istället. Motivet till det var min storlek i kombination med mina kläder. Tror inte en svart vinterkavaj skulle uppfattas lika skräckinjagande som en stor kille med bombarjacka. Jag harklade mig och övade på att låta beslutsam. Jag lyckades inte så jag bestämde mig för att köra på dåligt samvete taktiken. Jag lade på mesigaste röst och sa att jag ringde från Mälby Glas AB ett litet familjeföretag och att jag dubbelkäckat men att jag trots att de uppgett att dem betalat ännu inte har gjort det. En av kunderna skyllde på banken och sa att pengarna skulle komma in denna vecka. Vi får se i slutet av veckan om min taktik lyckades. Annars har jag en plan B. Mitt kusinbarn.

På landet så beger man sig inte alltid till stan och köper sitt kött på ICA kvantum utan ibland köper man en hel styckad gris från en bekant bonde. Det kan låta som stenåldern men det är sant. Man får hem en gris styckad i kotletter och grisfötter m.m Mitt kusinbarn Felix gillade väl inte riktigt sin granne eller ville väl kanske bara busa. Han tog dem här grisfötterna och placerade i sin grannes postlåda. Den här grannen blev inte så glad när hon förväntade sig julkort i lådan och istället fick upp en grisfot. Hahaa! Jag tyckte det var ganska roligt! Det kunde ju ha varit värre. Det kunde ja ha varit huvudet. Men som äldre släkting fick man ju lov att föregå med gott exempel och hålla inne med skrattet när hans mamma berättade om besöket av den argsinte grannen. Men nu vet jag vilken kunskap Felix besitter och den kommer jag definitivt ta användning av om dessa kunder inte betalar nu. Nej! Absolut så kommer jag inte att göra det men jag förstår inte hur personer kan köpa grejer som de tydligen inte har råd att betala.

Om någon av kunderna skulle bli förbannade på mig så har vi en bodyguard här i Mälby. Janne en av våra anställda en bondpojk som väger lätt över 100 pannor. Stark som en häst. Skulle han sätta sig på mig så skulle jag bli platt som en pannkaka. Så länge jag betalar ut hans lön kan han nog bli användbar. Så var inte dum mot mig! Dessutom drar han sig inte för att vara pinsam idag när jag satt vid datorn så kom han förbi.

”Har du sett GSAB-pärmen tänkte kolla efter en list, samtidigt som jag går på toa. Det är ju smart att kunna göra två saker samtidigt”.

Varför inte lika gärna säga att du ska gå och baja tänkte jag. Men eftersom det är min familjs företag så ville jag inte vara kaxig när han bara försökte vara effektiv. Som sagt på ett grabbföretag finns det inte utrymme som tjej och vara fin i kanten.

//Goldfish