Idag har jag varit så duktig! Jag har srungit 2 mil på 2 timmar i typ snöstorm. Jag sprang på de små vägarna (innervägen) från Gimo till Knutby. Jag hade beställt hämtning av pappa efter 2 timmars löpning.

Han kom dock lite senare. Under pappas försenade minuter så hann jag måla upp värsta skräckscenariot framför mig: Tänk om jag skulle behöva knacka på hemma hos Kristi Brud och be att få låna telefonen och ta en fikapaus i hennes kök. Tänk om hon till och med skulle fråga om jag ville extraknäcka som barnflicka hos dem. Tack och lov så kom pappa innan jag hann fram till Knutby!

Vad kan vi då dra för slutsaster efter dagens långpass. Jo att jag idag nästan sprang halva maratondistansen på 2 timmar i snöstorm (se Bullerbyn barnas snöstorms vandring framför er). Det innebär att jag borde kunna klara av maraton för håller jag samma tempo som idag så har jag fyra timmar på mig att springa resterande 2 mil och 2 km.

//Goldfish

Jag vill bara meddela alla som är intresserade att jag nu under 14 träningsveckor har sprungit 30 mil. (Enligt min kära vän Linda Sembrant så har jag alltså sprungit från Uppsala till Karlstad). Min norrländska vän Cia tog Uppsala till Sundsvall exemplet.

Jag vill passa på att tacka alla mina vänner som stöttat mig i denna satsning och sprungit några kilometer med mig. Tyvärr så blir tacklistan inte så lång utan där  står bara Heidi Matinlassis namn.

Johanna och Mona har bidragit med en Ipod som gör det så mycket lättare att springa. Speciellt när det är dåligt väder och regnet piskar mig i ansiktet och jag spelar Ace of Base. I saw the sun (eller sjunger de sign?) på högsta volym.

Jag vill även tacka alla som joinat min grupp på Facebook "Maria goes for maraton". Antalet i gruppen har varierat lite upp och ner men är för tillfället 134 st. Jag lovade springa 1 km för varje deltagare men jag valde istället att springa 2 km.

Jag hade hoppats att mina fotbollsstubbar till ben vi det här laget hade tagit formen av en långdistansares ben. Jag kan meddela att detta inte har hänt. De kan fortfarande misstas för ett par stora kycklingklubbor. Men jag lovar att fortsätta jobba på det nu när jag går in på träningsvecka 15.

//Goldfish

Är ganska trött på maratonträning just nu. Jag har nu kommit halvvägs i det löpprogram jag följer. Är trött på att nöta ut mina löpskor varv efter varv runt grönområdet i Fålhagen. Är trött på att se mig själv i spegeln på Friskis när jag kämpar på löpbandet. Är trött på att min puls blir en allmän angelägenhet när den kommer upp på alla andras löpband. Känns som ett slag i ansiktet när jag läser följande i mitt horoskop:

Du behöver röra på dig. Satsa på vattengymnastik eller någon lagsport om du vill komma i bättre form.

Jag fyller genast in vattengymnastik och ex. fotboll på måndagar och onsdagar i min almanacka. Måndag och onsdag är mina enda träningslediga dagar. Känns som speciellt vattengymnastiken kommer öka mina chanser att ta mig runt maran på Stockholms gator i slutet av maj.

//Goldfish

Igår kväll så borde jag ha tagit mig till gymet för att nöta lite på deras löpband. Istället så bestämde jag mig för att ta med löputrustningen till jobbet och springa en skogsslinga på morgonen (läs imorse).

Jag glömde dock en liten detalj vilket tyder på orutin. Att kolla väderleksrapporten. Imorse när jag skulle bege mig iväg så fick jag typ skotta fram bilen. Det har väl inte snöat så mycket i Uppland sedan i början av 90-talet. Jag kände dock trycket från alla medlemmar i gruppen Maria goes for maraton och begav mig iväg.

Vad ska man säga kan någon sponsra med ett par längskidor eller en skoter? Att springa i snö är inget jag rekommenderar.

//Goldfish

Igår kväll runt 23-tiden så fick jag för mig att skriva ut banan för Stockholm maraton. Fråga mig inte varför? Skadat beteende iaf. Det finn sju så mycket annat roligt att höra en lördagskväll, men jag väljer detta. Hela banan fick inte ens plats på utskriften. Förstår ni hur långt det är? Utskriften  måste vara ett tecken på att jag bara kommer genomföra de delar som fick plats på utskriften.

Till kartan fanns dessutom en text som inleddes så här:

Du passerar flera av Stockholms mest välkända byggnader på dina två varv genom innerstaden.

Längre fram så står det så här:

Sedan väntar Söder Mälarstrand, med pråmar och skepp på ena sidan och Mariabergets 1700-talsbebyggelse på den andra, innan det är dags för Västerbron.

Är det någonting jag har missat? Skulle jag ha önskat en guidad tur för att se Stockholms sevärdheter så hade jag lagt mina dryga 600 spänn på en guidad busstur istället för ett maratonlopp. Inte fan kommer jag springa runt med en broschyr och ta mig tid att betrakta Kaknästornet och Dramaten. Det intresserar väl inte mig.. Jag kommer ju ha fullt sjå att ta mig runt. Vad är det för pappskalle som skrivt banbeskrivningen?

//Goldfish

Är ute i Gimo coh väntar på julafton. Skulle ut och springa nu på förmiddagen. Tänkte springa en liten längre distans idag och behövde då min mp3 som fröken guldfisk givetvis glömt i stan. Så jag ringer mitt kusinbarn Felix för att fråga om jag får låna hans. Risken att få låtar som rosa helikopter och Hej Mickey tog jag. Kändes som ett bättre alternativ än inget alls. Trots att det förmodligen skulle bli svårt att hålla maratonlunken till sådan musik.

Kommer dit och får låna Tommys mp3 (pappans i familjen). Åker upp och parkerar bilen i skogen där jag ska springa min milslånga vända. Stoppar i hörlurarna i öronen. Hade jag inte vaknat tidigare så gjorde jag det definitivt då. Hårdrock strömmade ut i mina öron från någon grupp som heter Fist for fight. Min mentala uppladdning som ställt in sig på barnpop fick genast göra en helomvändning. Och istället för bilden av en barnprogramsledare som var ute och sprang så fick jag se mig som en kvinnlig variant av Rocky.

Efter cira en kilometers löptur så möter jag EN bil. Och gissa vem som körde den.. Jo min kusin med hans lilla son bredvid sig. Bara ett litet exempel på hur stor del av Gimobefolkningen som är släkt med mig. Man träffar på de till och med i skogen.

 Första fem kilometrarna gick väl ganska bra. Då kändes det lite nytt och annorlunda med hårdrocksmusiken och mitt tempo blev lite högre än vanligt. Introna var grymma men så fort sångaren med sin whiskey röst började skrika så blev jag efter ett tag ganska mätt. Speciellt när jag kommit precis hälften. Då  hade jag lika långt till bilen som att fortsätta som att vända. Då var jag helt utelämnade till hårdrocksmusiken. Den passade liksom inte in i den vintersoliga landsbygden. Jag började fråga mig själv vad jag hade gjort som förtjänat detta?

Då kom jag plötsligt på att det just i denna skog finns en björn. Då fick jag genast annat att tänka på. Pulsen (som jag kontrollerade genom pulsklockan) ökade med tio slag så fort jag kom på den tanken. Jag ökade direkt tempot.

När jag kom fram till bilen så slog tanken mig. Jag måste vara den enda person som tränar till ett maratonlopp med hårdrocksmusik. Klarar jag denna pers så borde jag väl klara själva loppet med?

//Goldfish

Jag har blivit en nattuggla. Gick iväg på träning och var tvungen att låsa upp porten när jag gick - det är ett tecken på sen träning.

Det var lika kul som sist! Spelade tydligen mot någon som var lik Usher/Asher i Scooby doo (Jag har försökt googla men utan resultat). Men jag kan tänka mig att det inte är alla som har spelat mot han. Han var bäst iaf. Var tvungen att ta en bentackling för att få stopp på honom.

I det andra motståndarlaget så spelade en stekare. Han ville gärna kladda på bollen. Efter att han haft bollen i 90% av hans lags bollinnehav så hade jag lust att i egen hög person gå fram och säga:

"Jaha. Vi fyra tjejer som är här har nu efter ca. 30 minuters spel uppfattat att du är teknisk. Det vore även kul att se din speluppfattning och passningskvalité. Då ska vi i tjejgänget diskutera om någon av oss vill ge oss ditt nummer. Och för övrigt så behöver du inte glänsa för Maja. Visst hon gillar långt hår men det ska sitta på ett kvinnligt kön".

Nog för att jag var lite trött när vi skulle cykla hem. Pga tröttheten myntade jag en ny floskel. Skulle säga att det var så varmt att man inte behöver oroa sig för en ny istid. Börjar ladda lite inför Idolfinalen imorgon och skulle därför i anda med Kishti lägga in lite engelska ord blandat med svenska och sa lite spontant:

"Man behöver ju iaf inte vara rädd för en ny icetime".

Maja poängterade att det hette iceage. Så nu vet jag det!

Problemet nu är bara att man är så pigg så man kommer väl somna lagom tills imorgon bitti. Ska gå och ta lite kvällsfika.

//Goldfish

Jag, Cia och Mona var och spelade inomhusfotboll med Norrlands nation. Wow sa killarna. Det har aldrig kommit några tjejer förut och nu kommer det tre på en gång.

Det var så roligt! Det var lite på Korpen nivå. Vilket var rätt skönt. Men de finns ju alltid puckon som går in med inställningen att det är en VM-final de spelar. Däribland en man på drygt 40 år. Han trodde han var Sven Göran Eriksson och styrde och ställde hur vi skulle spela. Däremot kunde han lika mycket fotboll som mina småkusiner och hans spelnivå var i klass med min farmors. Han skrek ner oss i försvaret så vi nästan låg med fyra backar på rad. Så när vi vann bollen hade vi ingen att spela den på. Och jag var ju så dum så jag mitt i lät mig bli draftad till det laget. Inköpt för att sitta på bänken - de bytte ju aldrig! Dessutom har vissa killar den inställningen att tjejer dem är bara en kona på planen så henne kan man ju inte spela till. Förstår inte står det skrivet i pannan spela inte mig  eller vad är det frågan om?

Men i vilket fall som helst var det kul och spela. Och framför allt kul att titta på. En kille trodde han var Zlatan iklädd i 80-tals hockeyfrilla. Han gjorde överfotsdribblingar ungefär lika snabbt som en sengångare och stegen var så hårda att det nu är fotavtryck i golvet efter hans avstamp. Dessutom gick han in i nickdueller med en sådan sats som att han hoppade från en trampolin.

Är glad att jag klarade mig från skador. Råkade dock skjuta Cia i huvudet. Det är tur att skottet aldrig har varit min starka sida.

//Goldfish