Det blev en riktigt rolig kväll igår! Vi gick på Snaps. Sjukt kul! Det roligaste var typ när jag och tjejerna kom in på samtalämnet omskärelse och i kombination med hög alkoholhalt i kroppen frågar tjejerna:

"Har ni varit med någon som är avskuren?" 

De var på väg att ta ölen ur min hand innan de kom på att jag förväxlat avskuren med omskuren.

Det finns så mycket märkligt folk i Stockholm är man i Uppsala så är de man träffar alltid studenter som arbetar extra som butiksbiträden. Hänger jag på Bowlinghallen i Östhammar så arbetar 90% på Sandvik Coromant. Igår träffa jag en kille som sa sig arbeta som attraktionscoach. Om han nu inte ljög.. kan någon tala om för mig vad en sådan gör? Jag tror han berättade det men det fastande inte i min minnesbank.

//Goldfish

Är i Stockholm nu! Det är helt galet! Söta små fjortisar kramar varandra när de ses på stan och berömmer varandra för sitt fina hår.

"Åh vad fin du är i håret".

Det får en genast att betrakta håret och det man betraktar är ett hår som är lika trassligt som ett fågelbo. Jag skojar inte. Talgoxarna eller vad du det nu mer finns för fågelsorter hemma i Gimo skulle älska att slå läger i dessa nästen. Och när man blir några år äldre är det tydligen tokinne att ha håret i en knut gärna högt mitt på huvudet.

Tacka vet jag min egen barndom hemma i Gimo det mest crazy man fick då var en sned lugg,  Champion tröja i neon ärg eller USA sockor över tightsen två år senare än i staden. En stil som fick lärarna på skolan att nästan göra en anmälan till socialen för de tyckte att man började tappa fotfästet.

Nu är det party i Stockholm som gäller!

//Goldfish

Okej! Jag har inte gått under jorden efter matchen. Im still alive!

Dock börjar all mjölk  gå ur min kropp. Abstinensen är ett faktum. Energin börjar tryta. Det är svårt att uppdatera bloggen när man skakar så mycket så det är lätt att man trycker på D när man ska trycka på S.  Igår var nog min första fredag utan Geisha choklad på 15 år. Till råga på allt så var jag till min äldre kusin som fyllde år. Hennes mamma hade bakat min favorit marängtårta. (Ni minns den som hon skulle göra till min födelsedag eftersom hon inte tror jag kommer bli gift).

"Jag visste att du skulle komma hem Maria så jag bakade den här tårtan bara för dig".

"Jättesnällt men om du verkligen bryr dig om mig och de andra kring detta bord så låter du mig slippa."

Jag avböjde och tog en slät kopp Fanta istället. Det kändes lagom ungdomligt. Jag kände att jag behövde tona ner min pensionärsstämpel efter att grabbasen på jobbet tog mig ner på stan på lunchen igår för att kolla på blomsterarrangemangen de hade gjort för att fira Linné. Kan någon förklara för mig varför man väljer att lägga ner så mycket pengar för att fira en gammal gubbe som inte ens lever? Jag får vara glad om jag får en penseé när jag fyller år men en död gubbe han kan få ett helt hav.

Känns som jag gjorde ett bra beslut när jag valde bort tårtan, jag har nämligen inte tid att sitta på toa idag. Jag ska till the capital of Sweden och hälsa på Chriss idag. Jag, Mona och Chriss ska göra stan osäker!

//Goldfish

2-7. Det är inte ett hockeyresultat utan det är siffrorna som vi förlorade med idag på matchen. Det stod 2-2 i halvtid och vi spelade så bra första halvlek men vad hjälper det när vi lika gärna kunde ha ställt ut 11 koner i andra halvlek och gått hem och kollat på Eurovision istället. Det hade inte märkts någon skillnad. Vi har problem defensivt framförallt i vår backlinje.

Jag skäms! Ett tecken att jag borde är när jag ringer mina föräldrar (som alltid är där och kollar) efter matchen. När signalerna går fram kan jag liksom höra hur de dividerar om vem som ska svara och få ta emot samtalet från deras urförbannade dotter. När mamma svarar så vet jag att det är illa. För hon drar alltid nitlotten efter en dålig match. Mamma är bra på att peppa. Nu har jag låst in den antidepressiva medicinen i medicinskåpet igen.

Det är sådana här gånger man är glad över att damfotboll lockar så lite publik och att tidningarna inte slösar spaltmeter på idrotten.

Nu har jag inte bara en dålig mage att tänka på utan Danmarks IF fotbollsprestation är också något som jag måste fundera över.

//Goldfish

Idag är det match mot Bollstanäs. Det kommer bli en tuff kamp på mitten idag. Linda Fagerström fd. A-landslagsspelare spelar på mittfältet och hon har med sig en egen beskyddare på mitten en sk. lokalvårdare som städar bort allting runt Linda så hon kan fokusera på offensiven.

Jag och Mikaela på innermittfältet ska vara dammråttor stora som elefanter som beskyddaren inte ska lyckas få bort.

//Goldfish

När jag var liten och min kanin hittades död i kaninburen så var jag SÅ ledsen. När det tog slut med Stefan så grät jag floder. Jag trodde det var sorg men undra om inte detta är sorgens dag. Nu trodde nog några att jag skulle säga: jag har inte kanal sex där Champions league visas men det är värre än så:

JAG SKA INTE ÄTA MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER PÅ TVÅ VECKOR!

* Ingen glass

* Ingen choklad

* Ingen ost

* Inga chokladbollar

Dessutom tvingas jag köpa dyrare mjölk och smör. Är inte det diskriminering att laktosintoleranta ska behöva betala mer för dessa basprodukter. Och kom inte och säg att det är självklart för att de är dyrare att tillverka. Så vitt jag vet så är en hiss en dyrare investering än en trapp och det är ju självklart att man inte tar betalt av en person i rullstol som måste ta hissen upp på tredje våningen istället för trappen.

Min mage gråter men hellre det än att den kissar bajs. Tack och lov att jag har min kollega Jenny numera min laktoscoach som handlar med mig och talar om vad jag kan äta och inte. Imorgon ska jag visa att jag sörjer. Jag ska bära svarta kläder.

Nu ska jag partaja med ett glas laktosfri mjölk framför champions league.

//Goldfish

Bloggvärlden är överfylld med med mensbloggar för tillfället.

www.omy.se

Jag tycker det är lite tråkigt att följa strömmen så jag tänkte vara lite kreativ och skriva en bajsblogg istället. Det känns dessutom mycket bättre i jämställdhetssynpunkt. Alla bajsar, män som kvinnor. Det är helt naturligt.

Eftersom jag skyltat med mitt blåmärke så kan jag lika gärna fortsätta spä på min identitet som ynkrygg och hypokondriker. Min mage har varit orolig som en tonårsmamma en fredagkväll sedan i lördags. Imorse fick jag nog och sökte tröst hos min mamma. Alltså min mamma kan allt, sockerkaksrecept, matrecept, vissna blommor och sist men inte minst bajsfrågor. Jag ringde henne 06.45 när jag satt och åt frukost.

Jag: "Mamma min mage är ännu inte bra".

Jag övervägde inte ens att ringa min pappa som bara skulle säga. Du kan ju prova att gå på toaletten.

Mamma: "Nämen, kan du äta någonting då?"

Jag: "Jag har liksom ingen aptit. Jag äter mkt mindre men är inte ett dugg hungrig. Magvärken känns som jag är hård i magen men det är jag inte. Jag försöker äta havregrynsgröt nu."

Mamma: "Havregrynsgröt ska du inte äta. Det får magen att arbeta. Sen ska du undvika mjölk. Köp någon fil med sådana här bakterier som slutar på -us. Blir du inte bättre imorgon får du ringa läkare".

Sagt och gjort jag slängde havregrynsgröten parvlade mig iväg till jobbet och köpte fil med bakterier till lunch och vitt bröd.

Mamma ringer på jobbet och frågar hur magen mår. Hon säger åt mig att dricka mkt då jag förlorar mycket vätska. Avslagen Cola och sockerdricka är bra. Gick till Konsum för att handla efter jobbet efter mammas direktiv. En inköpskorg som inte ens skulle glädja en grek som varit utan mat i fyra dagar. (Jag tänkte först skriva en afrikansk nationalitet men då skulle jag bli kallad okänslig och rasist och det är jag verkligen inte).

Magen är forrtfarande orolig. Jag börjar allvarligt tro att jag har glukos, laktos eller någon annan folksjukdom. Jag ringde mamma för ett sista konsultsamtal. Hon kunde inte garantera att jag skulle slippa en kamera i rumpan om jag ringde doktorn. Känns som bakteriefilen ska få en ytterligare chans. Hjälper inte det så ska jag lägga ut min mage för högstbjudande på Tradera. Hjälper inte det så ska jag överväga att gå till doktorn. Annars kommer jag se ut som Linus på Linjen snart i tanke på det jag får i mig.

Det värtsa är att det nu inte bara är min mage som är orolig min mamma är jätteorolig och känner jag henne rätt så sitter hon just nu och slår i ett stort läkarlexikon för att bli något kolkare på min mage.

//Goldfish

Idag på jobbet så skulle vi gå till fotografen. Vi behöver foton till våra socialsekreterar legitimationer.

Jag ska aldrig mer säga att det enda fotomodeller har är det de inte har dvs. fett. Idag märkte jag att det krävdes så mycket mer att bli bra på bild än att bara vara smal. Fotografen vred och vände på mig och arbetade med min hållning så jag så här i efterhand kan konstatera det jag alltid har erfarit. Jag har en hållning som en prinskorv. Men jag är glad att han verkligen ansträngde sig för att få en bild som att jag var självaste Tyra eftersom jag säkerligen kommer få dras med den där legitimationen under hela min karriär inom Uppsala kommun.

När jag äntligen var klar med bilderna så kom nästa bakslag. Man fick fyra foton varav ett skulle till legitimationen. Tre kort blev alltså över. Grabbarna hade inget problem de skulle givetvis ge resterande korten till sina sambos. Ett till deras plånbok, ett till deras kontor och ett i reserv.

Själv då som är toksingel fick jag tragiskt nog stoppa ner ett i min egen plånbok. Det är höjden av singelolycka. Jag ska ta bort det igen för det kändes som killen i kön bakom mig på Konsum kollade på mig så märkligt när han såg att jag hade en bild på mig själv i plånboken. Tänkte vända mig om och säga att det var min tvillingsyster.

Men jag kan ju alltid ge ett till mamma i morsdags present. Mammor brukar ju till och med bli glada för hemmaghorda pärlplattor så hon blir säkert glad.

//Goldfish